Idag medan jag var inne i stan och väntade på bussen hem så pratade jag med ägaren till kiosken vilken jag brukar hänga i när jag har vägarna förbi. Han är en väldigt trevlig arab och vi brukar oftast prata om människor och olika kulturer när vi språkas vid.
Idag pratade vi lite om den svenska synen på invandrare och hur det allt för ofta gör så att hopplösheten tar över och människor blir som de förväntas vara. Och även lite hur de ser på oss svenskar.
Jag vet personligen många svenskar som tror att utlänningar som kommer hit får allt de pekar på när de kommer av den svenska staten. Att alla invandrare med pengar har fått dem av staten eller droghandel o dyl. (Vet att alla ej har denna syn men generellt så sitter den kvar hos många speciellt i vissa samhällen). De tar våra arbeten, är lata, utnyttjar systemet och våldtar våra kvinnor. Det är en väldigt hemsk uppfattning om människor från andra kulturer som jag är väldigt besviken över att ett så pass bildat land som Sverige ska vara ändå kan ha.
Han (ägaren till kiosken) berättade att de betalade 60.000 amerikanska dollar för att komma hit. Sedan fick de bo sex stycken i en liten tvåa i något år innan han fick arbete och flyttade så han kunde komma på fötter för att så småningom starta en egen kiosk. Han arbetar själv där varje dag året runt utan avlösning som väldigt många andra invandrare med egna företag jag känner. När han renoverar något i kiosken så är folk som kommer dit misstänksamma och frågar var han fått pengarna ifrån att kunna renovera vilket gör honom lite illa till mods. Han blir ledsen över misstron bara för han är invandrare.
Många invandrare han känner, berättade han om som varit duktiga och försökt skapa ett anständigt liv när de kommit till Sverige. Men som efter att ha blivit utfrysta av samhället och folk har sett ned på dem och de har fått veta att de inte hör hemma här har gett upp. Jag kan mycket väl förstå att det blir så för många invandrare (känner även några som talat om liknande personliga erfarenheter). Jag har själv tänkt så i yngre dagar, vad spelar de för roll vad jag gör det gör ändå ingen skillnad alla har redan bestämt sej för vem jag är.
Vi talade om mentaliteten hos olika människor också. Men alla raser har rötägg vita som mörka. Det går aldrig komma i från. Vi får bara inte glömma vad vi kan skänka varandra. Vad allas våra erfarenheter kan hjälpa och göra gott istället för att användas till ont.
Jag pratar ofta med buss -taxichaufförer, restaurang och kioskägare. Tycker det är intressant med andra kulturer och jag lär mej gärna av andra människor och utbyter tankar och erfarenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar