Nu är jag trött på all packning, haha trots att vi knappt ens äger några prylar känns det som det blev mycket. Faktiskt ganska skönt att ha så här lite saker i alla fall när man ska flytta.
Idag tänkte jag ta en paus från sådana saker och fokusera på att sticka istället, håller på med ett par sockor som jag försökt få tid till under en vecka nu ungefär. Tycker det är en mycket bra sysselsättning, man får lägga tankarna på annat och slappna av huvudet en stund. Även väldigt bra att göra medan man åker kollektivt eller sitter i långa köer på till exempel ams eller liknande.
Sockor har jag tidigare haft svårt för men efter ett samtal med en bekant som gav mej lite inspiration igen, dock genom sin fru så tog jag tag i att lära mej sticka hälen och lyckades vilket jag blev väldigt nöjd över. När jag hittar igen min kamera får jag lägga upp en bild på sockorna.
Nästa projekt har jag tänkt sticka en tröja till min man, håller även under tiden på med en mysig halsduk till dottern, som nyss fick ett par benvärmare också.
Som sagt det är skönt när man väl kommer igång. Önskar dock jag kände någon som jag kunde utbyta tips och stickerfarenheter med så man kunde utvecklas tillsammans det är lite roligare än att bara sitta och nöta allt på nätet jämt.
Bonzai
CannabisBonzai
onsdag 25 januari 2012
tisdag 24 januari 2012
Gömd läxa
Min kära dotter som annars är så duktig och ärlig har nyligen gjort ett snedsteg som jag vill berätta om. Jag blev fruktansvärt besviken på henne när detta dök upp.
Hon fick läs-läxa Ola/Elsa/Leo böckerna, jag såg det stod i veckobladet de får hem varje fredag. När jag frågade var boken var så visste hon inte och sa att hon inte fått någon. Jag tyckte detta var mycket märkligt och skrev en lapp till hennes lärare som jag skickade med där jag frågade om läxan. Efter ett par dagar frågade jag min dotter om hon inte fått något med hem från fröken då jag tyckte detta var en mycket viktig fråga. Hon svarade nej, jag har inte fått något. Jag sa då att jag skickar ett mail i stället eller kommer bort till skolan och pratar med läraren.
Då tittar hon bort lite och säger; "Eller jag kanske råkade slänga den i papperskorgen". Jag blev chockad och frågade slänga vad. Då visade det sej att lappen hon fått med till fröken hade hon slängt i papperskorgen i skolan och att själva läxboken hade hon gömd på sitt rum under dessa dagar som passerat.
Jag försökte förklara för henne hur viktigt det är med läxorna, speciellt nu i början så hon ska kunna hänga med. Jag var väldigt besviken och arg och jag lät henne höra det på mitt annars kontrollerade röstläge. Så hon skulle få in allvaret i situationen. Det jag var mest besviken över var själva lögnen, detta framförde jag tydligt då vi pratat så mycket om ärlighet och hur viktigt det är att kunna lita på varandra.
Hon blev väldigt ledsen och skämdes oerhört mycket över det hon gjort, och lovade att aldrig mer göra lika igen. Jag berättade att jag var stolt över att hon tillslut erkänt vad hon gjort och att konsekvenserna inte blev lika hårda som de annars skulle blivit om jag själv fått komma fram till samma slutsats. Det här med konsekvenser förstår hon mycket väl och var helt med på noterna att hon ej fick leka med grannpojken på två dagar. Och att det från och med nu varje dag var läxor som gäller direkt vid hemkomst från skolan.
Känner mej alltid så hemsk och hård mot henne när jag måste vara så bestämd för att få in viktiga saker i huvudet på henne. Men jag var noga med att på kvällen vid läggning prata med henne och förklara att hon alltid är min nummer ett och att det är för hon är så duktig jämt som man blir extra ledsen när hon gör dumma saker, jag såg lättnaden i henne av mina varma ord. Jag förstod det skulle behövas då hon ej är van att jag blir arg på henne på riktigt.
Men nu förstod jag hur gammal hon faktiskt är och att hon inte är min lilla babygirl längre.
Hon fick läs-läxa Ola/Elsa/Leo böckerna, jag såg det stod i veckobladet de får hem varje fredag. När jag frågade var boken var så visste hon inte och sa att hon inte fått någon. Jag tyckte detta var mycket märkligt och skrev en lapp till hennes lärare som jag skickade med där jag frågade om läxan. Efter ett par dagar frågade jag min dotter om hon inte fått något med hem från fröken då jag tyckte detta var en mycket viktig fråga. Hon svarade nej, jag har inte fått något. Jag sa då att jag skickar ett mail i stället eller kommer bort till skolan och pratar med läraren.
Då tittar hon bort lite och säger; "Eller jag kanske råkade slänga den i papperskorgen". Jag blev chockad och frågade slänga vad. Då visade det sej att lappen hon fått med till fröken hade hon slängt i papperskorgen i skolan och att själva läxboken hade hon gömd på sitt rum under dessa dagar som passerat.
Jag försökte förklara för henne hur viktigt det är med läxorna, speciellt nu i början så hon ska kunna hänga med. Jag var väldigt besviken och arg och jag lät henne höra det på mitt annars kontrollerade röstläge. Så hon skulle få in allvaret i situationen. Det jag var mest besviken över var själva lögnen, detta framförde jag tydligt då vi pratat så mycket om ärlighet och hur viktigt det är att kunna lita på varandra.
Hon blev väldigt ledsen och skämdes oerhört mycket över det hon gjort, och lovade att aldrig mer göra lika igen. Jag berättade att jag var stolt över att hon tillslut erkänt vad hon gjort och att konsekvenserna inte blev lika hårda som de annars skulle blivit om jag själv fått komma fram till samma slutsats. Det här med konsekvenser förstår hon mycket väl och var helt med på noterna att hon ej fick leka med grannpojken på två dagar. Och att det från och med nu varje dag var läxor som gäller direkt vid hemkomst från skolan.
Känner mej alltid så hemsk och hård mot henne när jag måste vara så bestämd för att få in viktiga saker i huvudet på henne. Men jag var noga med att på kvällen vid läggning prata med henne och förklara att hon alltid är min nummer ett och att det är för hon är så duktig jämt som man blir extra ledsen när hon gör dumma saker, jag såg lättnaden i henne av mina varma ord. Jag förstod det skulle behövas då hon ej är van att jag blir arg på henne på riktigt.
Men nu förstod jag hur gammal hon faktiskt är och att hon inte är min lilla babygirl längre.
Flytt, pengar.
Nog med predikan nu en stund, kommer jag igång så är det svårt att få mej sluta. Idag skall packas till största delen då flytten sker på lördag. Tyvärr kommer min kära man att arbeta över i helgen så jag får ta itu med detta själv tillsammans med hans farföräldrar. Vilket kom väldigt lämpligt, nästan för lämpligt. Men det kommer säkert gå bra, trots den monstruösa säng vi har vilken måste hivas ut från balkongen på ovanvåningen då den ej går nedför trappan tyvärr.
Detta blir en mycket bra flytt, vi får ner halva bostadskostnaden per månad, vilket är välbehövligt då man ej är gjord av pengar. Sedan är det ju dessutom kul att kunna göra andra saker än att bara bo för de pengar man sliter ihop.
Pengar betyder på tok för mycket, min man vill ha allt på en gång så nu tar han chansen till övertid så fort han får den "vi behöver pengarna". Medan jag själv tycker att tiden tillsammans är viktigare än några extra tusenlappar i månaden då vi nu ändå kommer att klara oss mer än väl ändå utan dem.
Nu ska vi äta lunch jag och min goa dotter som är nyligen hemkommen från skolan. Behövde bara få ur mej lite löst också blir så tunga tankar i huvudet resten av dagen annars när jag redan kommit igång som jag gjorde idag.
Livet är som det är, vill man kan man jobba för att göra det bättre annars låter man bli men klaga då i såna fall inte.
Detta blir en mycket bra flytt, vi får ner halva bostadskostnaden per månad, vilket är välbehövligt då man ej är gjord av pengar. Sedan är det ju dessutom kul att kunna göra andra saker än att bara bo för de pengar man sliter ihop.
Pengar betyder på tok för mycket, min man vill ha allt på en gång så nu tar han chansen till övertid så fort han får den "vi behöver pengarna". Medan jag själv tycker att tiden tillsammans är viktigare än några extra tusenlappar i månaden då vi nu ändå kommer att klara oss mer än väl ändå utan dem.
Nu ska vi äta lunch jag och min goa dotter som är nyligen hemkommen från skolan. Behövde bara få ur mej lite löst också blir så tunga tankar i huvudet resten av dagen annars när jag redan kommit igång som jag gjorde idag.
Livet är som det är, vill man kan man jobba för att göra det bättre annars låter man bli men klaga då i såna fall inte.
Bland annat Sexköpslagen
Jag undrar varför är sex och sexualitet fortfarande lite tabu. Jag älskar sex och skäms inte för att säga det. Min man säger att jag borde söka hjälp för att vara sexmissbrukare. Ibland tänker jag att det vore skönt att lobotomera hjärnan så jag inte tänker lika mycket på sex då vi ligger i en väldigt ojämn nivå. Jag är översexuell och min sambo är asexuell. Vilken bra kombination va.
Vi har börjat prata mer och mer i vårt hem om politik och dylikt, det är rätt kul vi delar många åsikter, de flesta men vi skiljer oss vid en del. Min man är som Cartman han hatar hippies medan jag älskar hippies och är lite hippie själv i själen. Så ibland gällande liberala tankar så blir vi lite heta då han anser liberaler bara vara ett gäng lata hippies. och jag ser upp till dem lite, trots att av det jag läst så delar jag inte alla idéer men väldigt många av dem. Ingen av oss är politiskt aktiva mer än att vi ser till att rösta vid omröstningar. Men han hyser starka åsikter vilka han inte är sen med att berätta.
Fast den senaste frågan vi pratade om där tänker vi likadant, jag kom att tänka på detta nu när jag tänkte på sex och satt och läste lite i gamla artiklar.
Vad vore så fel med att avskaffa sexköpslagen? Den hjälper ingen mer än moralisterna att sova gott då de slipper se/tänka på problemen som faktiskt finns och som faktiskt går att göra mycket åt. Varför ska inte en mycket utsatt grupp få chansen till ett bättre liv med lite trygghet i sitt yrke. De kanske skulle slippa människor som utnyttjade dem på hemska sätt, slippa arbeta under svåra förhållanden. Sexköpen sker ju ändå oavsett om det är lagligt eller ej. Borde vi inte ta hand om de människor vi har i Sverige, även de som lever lite i skymundan som inte riktigt accepteras av samhället. Det är lättare att de utnyttjas som systemet är idag då de inte har något säkerhetsnät.
Det vore skönt om Sverige var ett land där alla klasser i samhället hade samma rättigheter, men som det är nu känns det inte så. Jag har länge trott att Sverige är ett ganska bra land som tar hand om sitt folk. Kanske jag överdriver, kanske inte jag är ingen expert inom området. Jag vet bara att det ej fungerar som det är nu att allt för många människor har det mycket sämre än vad de skulle kunna ha med hjälp av vissa justeringar.
Men skulle det inte kännas bättre om man visste att man gjort det man kunnat för att hjälpa en medmänniska? varför ska den prostituerade inte få ta del av arbetslivets fördelar, varför ska de bara få alla nackdelar. Varför ska de inte ha någon som ser efter deras rygg, som hjälper dem vid tunga tider, missbruk, misshandel. Ingen kommer att kunna bli tvingade till prostitution ändå. Vad jag ser så handlar det bara om att de ska få rätten att leva så normalt det bara går trots det yrke de har.
Här var en gammal artikel jag hittade nu som var rätt bra;
http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/31/grunderna-f-r-den-svenska-sexk-pslagen-r-djupt-ohederliga
Nu har jag svamlat nog och hoppas någon kan hjälpa till i min tankegång här och rätta om jag tänker något helt upp och ned.
Vi har börjat prata mer och mer i vårt hem om politik och dylikt, det är rätt kul vi delar många åsikter, de flesta men vi skiljer oss vid en del. Min man är som Cartman han hatar hippies medan jag älskar hippies och är lite hippie själv i själen. Så ibland gällande liberala tankar så blir vi lite heta då han anser liberaler bara vara ett gäng lata hippies. och jag ser upp till dem lite, trots att av det jag läst så delar jag inte alla idéer men väldigt många av dem. Ingen av oss är politiskt aktiva mer än att vi ser till att rösta vid omröstningar. Men han hyser starka åsikter vilka han inte är sen med att berätta.
Fast den senaste frågan vi pratade om där tänker vi likadant, jag kom att tänka på detta nu när jag tänkte på sex och satt och läste lite i gamla artiklar.
Vad vore så fel med att avskaffa sexköpslagen? Den hjälper ingen mer än moralisterna att sova gott då de slipper se/tänka på problemen som faktiskt finns och som faktiskt går att göra mycket åt. Varför ska inte en mycket utsatt grupp få chansen till ett bättre liv med lite trygghet i sitt yrke. De kanske skulle slippa människor som utnyttjade dem på hemska sätt, slippa arbeta under svåra förhållanden. Sexköpen sker ju ändå oavsett om det är lagligt eller ej. Borde vi inte ta hand om de människor vi har i Sverige, även de som lever lite i skymundan som inte riktigt accepteras av samhället. Det är lättare att de utnyttjas som systemet är idag då de inte har något säkerhetsnät.
Det vore skönt om Sverige var ett land där alla klasser i samhället hade samma rättigheter, men som det är nu känns det inte så. Jag har länge trott att Sverige är ett ganska bra land som tar hand om sitt folk. Kanske jag överdriver, kanske inte jag är ingen expert inom området. Jag vet bara att det ej fungerar som det är nu att allt för många människor har det mycket sämre än vad de skulle kunna ha med hjälp av vissa justeringar.
Men skulle det inte kännas bättre om man visste att man gjort det man kunnat för att hjälpa en medmänniska? varför ska den prostituerade inte få ta del av arbetslivets fördelar, varför ska de bara få alla nackdelar. Varför ska de inte ha någon som ser efter deras rygg, som hjälper dem vid tunga tider, missbruk, misshandel. Ingen kommer att kunna bli tvingade till prostitution ändå. Vad jag ser så handlar det bara om att de ska få rätten att leva så normalt det bara går trots det yrke de har.
Här var en gammal artikel jag hittade nu som var rätt bra;
http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/31/grunderna-f-r-den-svenska-sexk-pslagen-r-djupt-ohederliga
Nu har jag svamlat nog och hoppas någon kan hjälpa till i min tankegång här och rätta om jag tänker något helt upp och ned.
måndag 23 januari 2012
Kusins projekt
Jag pratade nu ikväll med min kusins pojkvän lite via nätet. De har tydligen börjat handla på auktioner och lägger ut på tradera. Då jag är lite Old School var jag genast tvungen att kolla in länken han skickade mej med deras auktioner och hittade massor med intressanta, spännande prylar.
Så fort vi kommit i ordning efter kommande flytt kommer jag att buda på en del smått och gott där.
Hade jag bil skulle jag med åka land och rike kring på auktioner, det är kul med gamla saker. De har själ och en slags mening som nya ting inte besitter.
Här är länken till deras sida om någon vill kika in.
http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?alias=Tindra4&sort=17
Så fort vi kommit i ordning efter kommande flytt kommer jag att buda på en del smått och gott där.
Hade jag bil skulle jag med åka land och rike kring på auktioner, det är kul med gamla saker. De har själ och en slags mening som nya ting inte besitter.
Här är länken till deras sida om någon vill kika in.
http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?alias=Tindra4&sort=17
Några tankar
Nu är det så att inom mej flödar tankarna konstant. Allt möjligt mellan himmel och jord både bra och dåliga. Det är mycket skit som kommer ur mej ibland, men också en del bra. Därav kommer det bli mycket svammel i denna blogg. Men det gillar jag, skriver allt jag tänker utan att undanhålla eller ändra på något för syns skull.
Det är något jag inte gillar att folk väldigt ofta gör saker enbart för syns skull. Förhållanden som är dåliga ska se bra ut för omgivningen. Hem som inte är perfekta ska ha den perfekta fasaden. Fasad är viktigt för människor. Min man är så gällande familjen, men det har med hans svårigheter att öppna sej överhuvudtaget att göra. Trots att jag vet var det bottnar i från honom kan jag bli väldigt frustrerar ibland.
Hur som, att visa äkta känslor och tankar är farligt det ska vi passa oss för. Om du inte passar in i mallen kanske någon ifrågasätter dej eller ännu värre fryser ut dej. Jag säger till min man när han ibland (inte ofta, och mest för min dotters skull) ber mej tona ner min personlighet inför andra att jag är den jag är om någon inte gillar det den ser så vad spelar det för roll jag är lika glad och nöjd ändå, det är random människor som jag inte bryr mej om i fall de inte gillar min o-trendiga stil eller att jag ordbajsar mycket.
Tyvärr som min man säger så kan barnen bli lidande om föräldrarna inte passar in, vuxna är väldigt bra på att visa sina barn vad som inte är ok. Barn med fel föräldrar kan bli utan kompisar bara av den saken vilket jag tycker är mycket fel. Att Sverige är ett sånt smyg klassamhälle skäms jag över. Jag är mycket noga med att säga till min dotter att det spelar ingen roll vilka kläder, vilket utseende, fattig-rik någon har/är så länge det är någon som inte visat att den förtjänar motsatsen ska man vara vänlig mot alla. Hon har anammat det faktiskt trots sina sju år är hon väldigt klok vad gäller sådant och är väldigt empatisk och förstående till andra människor.
Jag har under de senaste åren gjort mej av med många vänner också om man ens kan kalla dem vänner, det är ett ord som för mej har stor betydelse och en vän är någon man alltid kan lita på vad det än gäller annars är det en bekant. De få vänner jag har kvar försöker jag vårda så gott jag kan. Några av mina vänner sållades ut efter att jag gick ut med att jag är för legalisering/avkriminalisering av cannabis, en del på grund av rasism.
Jag börjar bli äldre nu och vill inte omge mej med ignoranta människor som bara bryr sej om sej själva. Det kan tyckas hårt kanske att avsluta vänskaper på grund av anledningar som dessa. Men människor som ej kan lära om eller ens försöka bilda egna vettiga uppfattningar om diverse viktiga saker behöver jag inte i mitt liv. Jag behöver ingen som försöker trycka i mej lögner vilka jag vet är långt ifrån sanna, eller att behöva få skit för att jag känner många invandrare och oftast ser efter andras välmående innan mitt eget. Människor som inte respekterar mej som person, de vill ändå inte vara vän med mej om de ska försöka ändra på mej.
Nog om detta, jag skulle kunna sitta här hela natten och bara skriva som det känns. Min man arbetar borta under veckorna så det blir ensamt och mycket tid att filosofera vilket nog kommer göra denna blogg outhärdlig för många.
Det är något jag inte gillar att folk väldigt ofta gör saker enbart för syns skull. Förhållanden som är dåliga ska se bra ut för omgivningen. Hem som inte är perfekta ska ha den perfekta fasaden. Fasad är viktigt för människor. Min man är så gällande familjen, men det har med hans svårigheter att öppna sej överhuvudtaget att göra. Trots att jag vet var det bottnar i från honom kan jag bli väldigt frustrerar ibland.
Hur som, att visa äkta känslor och tankar är farligt det ska vi passa oss för. Om du inte passar in i mallen kanske någon ifrågasätter dej eller ännu värre fryser ut dej. Jag säger till min man när han ibland (inte ofta, och mest för min dotters skull) ber mej tona ner min personlighet inför andra att jag är den jag är om någon inte gillar det den ser så vad spelar det för roll jag är lika glad och nöjd ändå, det är random människor som jag inte bryr mej om i fall de inte gillar min o-trendiga stil eller att jag ordbajsar mycket.
Tyvärr som min man säger så kan barnen bli lidande om föräldrarna inte passar in, vuxna är väldigt bra på att visa sina barn vad som inte är ok. Barn med fel föräldrar kan bli utan kompisar bara av den saken vilket jag tycker är mycket fel. Att Sverige är ett sånt smyg klassamhälle skäms jag över. Jag är mycket noga med att säga till min dotter att det spelar ingen roll vilka kläder, vilket utseende, fattig-rik någon har/är så länge det är någon som inte visat att den förtjänar motsatsen ska man vara vänlig mot alla. Hon har anammat det faktiskt trots sina sju år är hon väldigt klok vad gäller sådant och är väldigt empatisk och förstående till andra människor.
Jag har under de senaste åren gjort mej av med många vänner också om man ens kan kalla dem vänner, det är ett ord som för mej har stor betydelse och en vän är någon man alltid kan lita på vad det än gäller annars är det en bekant. De få vänner jag har kvar försöker jag vårda så gott jag kan. Några av mina vänner sållades ut efter att jag gick ut med att jag är för legalisering/avkriminalisering av cannabis, en del på grund av rasism.
Jag börjar bli äldre nu och vill inte omge mej med ignoranta människor som bara bryr sej om sej själva. Det kan tyckas hårt kanske att avsluta vänskaper på grund av anledningar som dessa. Men människor som ej kan lära om eller ens försöka bilda egna vettiga uppfattningar om diverse viktiga saker behöver jag inte i mitt liv. Jag behöver ingen som försöker trycka i mej lögner vilka jag vet är långt ifrån sanna, eller att behöva få skit för att jag känner många invandrare och oftast ser efter andras välmående innan mitt eget. Människor som inte respekterar mej som person, de vill ändå inte vara vän med mej om de ska försöka ändra på mej.
Nog om detta, jag skulle kunna sitta här hela natten och bara skriva som det känns. Min man arbetar borta under veckorna så det blir ensamt och mycket tid att filosofera vilket nog kommer göra denna blogg outhärdlig för många.
Utbyte av tankar och erfarenheter
Idag medan jag var inne i stan och väntade på bussen hem så pratade jag med ägaren till kiosken vilken jag brukar hänga i när jag har vägarna förbi. Han är en väldigt trevlig arab och vi brukar oftast prata om människor och olika kulturer när vi språkas vid.
Idag pratade vi lite om den svenska synen på invandrare och hur det allt för ofta gör så att hopplösheten tar över och människor blir som de förväntas vara. Och även lite hur de ser på oss svenskar.
Jag vet personligen många svenskar som tror att utlänningar som kommer hit får allt de pekar på när de kommer av den svenska staten. Att alla invandrare med pengar har fått dem av staten eller droghandel o dyl. (Vet att alla ej har denna syn men generellt så sitter den kvar hos många speciellt i vissa samhällen). De tar våra arbeten, är lata, utnyttjar systemet och våldtar våra kvinnor. Det är en väldigt hemsk uppfattning om människor från andra kulturer som jag är väldigt besviken över att ett så pass bildat land som Sverige ska vara ändå kan ha.
Han (ägaren till kiosken) berättade att de betalade 60.000 amerikanska dollar för att komma hit. Sedan fick de bo sex stycken i en liten tvåa i något år innan han fick arbete och flyttade så han kunde komma på fötter för att så småningom starta en egen kiosk. Han arbetar själv där varje dag året runt utan avlösning som väldigt många andra invandrare med egna företag jag känner. När han renoverar något i kiosken så är folk som kommer dit misstänksamma och frågar var han fått pengarna ifrån att kunna renovera vilket gör honom lite illa till mods. Han blir ledsen över misstron bara för han är invandrare.
Många invandrare han känner, berättade han om som varit duktiga och försökt skapa ett anständigt liv när de kommit till Sverige. Men som efter att ha blivit utfrysta av samhället och folk har sett ned på dem och de har fått veta att de inte hör hemma här har gett upp. Jag kan mycket väl förstå att det blir så för många invandrare (känner även några som talat om liknande personliga erfarenheter). Jag har själv tänkt så i yngre dagar, vad spelar de för roll vad jag gör det gör ändå ingen skillnad alla har redan bestämt sej för vem jag är.
Vi talade om mentaliteten hos olika människor också. Men alla raser har rötägg vita som mörka. Det går aldrig komma i från. Vi får bara inte glömma vad vi kan skänka varandra. Vad allas våra erfarenheter kan hjälpa och göra gott istället för att användas till ont.
Jag pratar ofta med buss -taxichaufförer, restaurang och kioskägare. Tycker det är intressant med andra kulturer och jag lär mej gärna av andra människor och utbyter tankar och erfarenheter.
Idag pratade vi lite om den svenska synen på invandrare och hur det allt för ofta gör så att hopplösheten tar över och människor blir som de förväntas vara. Och även lite hur de ser på oss svenskar.
Jag vet personligen många svenskar som tror att utlänningar som kommer hit får allt de pekar på när de kommer av den svenska staten. Att alla invandrare med pengar har fått dem av staten eller droghandel o dyl. (Vet att alla ej har denna syn men generellt så sitter den kvar hos många speciellt i vissa samhällen). De tar våra arbeten, är lata, utnyttjar systemet och våldtar våra kvinnor. Det är en väldigt hemsk uppfattning om människor från andra kulturer som jag är väldigt besviken över att ett så pass bildat land som Sverige ska vara ändå kan ha.
Han (ägaren till kiosken) berättade att de betalade 60.000 amerikanska dollar för att komma hit. Sedan fick de bo sex stycken i en liten tvåa i något år innan han fick arbete och flyttade så han kunde komma på fötter för att så småningom starta en egen kiosk. Han arbetar själv där varje dag året runt utan avlösning som väldigt många andra invandrare med egna företag jag känner. När han renoverar något i kiosken så är folk som kommer dit misstänksamma och frågar var han fått pengarna ifrån att kunna renovera vilket gör honom lite illa till mods. Han blir ledsen över misstron bara för han är invandrare.
Många invandrare han känner, berättade han om som varit duktiga och försökt skapa ett anständigt liv när de kommit till Sverige. Men som efter att ha blivit utfrysta av samhället och folk har sett ned på dem och de har fått veta att de inte hör hemma här har gett upp. Jag kan mycket väl förstå att det blir så för många invandrare (känner även några som talat om liknande personliga erfarenheter). Jag har själv tänkt så i yngre dagar, vad spelar de för roll vad jag gör det gör ändå ingen skillnad alla har redan bestämt sej för vem jag är.
Vi talade om mentaliteten hos olika människor också. Men alla raser har rötägg vita som mörka. Det går aldrig komma i från. Vi får bara inte glömma vad vi kan skänka varandra. Vad allas våra erfarenheter kan hjälpa och göra gott istället för att användas till ont.
Jag pratar ofta med buss -taxichaufförer, restaurang och kioskägare. Tycker det är intressant med andra kulturer och jag lär mej gärna av andra människor och utbyter tankar och erfarenheter.
Avkriminalisering Portugal
Vill dela med mej av denna intressanta artikel från 2009 som jag snubblade över i morse igen.
Den handlar om avkriminaliseringen i Portugal och vad den resulterat i.
http://www.time.com/time/health/article/0,8599,1893946,00.html
Nu har jag valt att skapa en blogg där jag kommer vara uppriktig och ärlig om mina åsikter inom allt, även inom de ämnen som kanske är mindre accepterade. Detta på grund av att jag är lite leds på förtrycket som växer sej allt starkare i Sverige.
Den handlar om avkriminaliseringen i Portugal och vad den resulterat i.
http://www.time.com/time/health/article/0,8599,1893946,00.html
Nu har jag valt att skapa en blogg där jag kommer vara uppriktig och ärlig om mina åsikter inom allt, även inom de ämnen som kanske är mindre accepterade. Detta på grund av att jag är lite leds på förtrycket som växer sej allt starkare i Sverige.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)