Kanske lite hopp i min tillvaro

Idag är första dagen jag känt mej så här glad på länge. Har lyssnat på musik, sjungit med och dansat omkring här hemma samtidigt som jag bakat, diskat och lagat mat i princip hela dagen sedan jag klev upp.

Detta trots att jag inte sovit en blund på hela natten. Var denna nyvunna energi plötsligt kom ifrån kan jag tyvärr ej gå in med detaljer just nu. Men jag pratade med en väldigt kär vän i sju timmar igår kväll och jag kände mej verkligen levande efter det. Längesedan jag hade ett riktigt samtal med någon om allt mellan himmel och jord.

Men vi har alltid kunnat prata och det är längesedan vi hade kontakt nu så jag blev väldigt glad att vi hade tid riktigt för varandra igår.

Men det kan behövas ibland samtal med en person som inte dömer en vad det än gäller, som bara lyssnar och själv pratar på. En person man kan vara fullständigt ärlig mot. Det är så befriande på något sätt.

Alla hjärtansdag

Varför måste vi ha en dag för att kunna uppmärksamma och behandla våra nära och kära med kärlek och  respekt? Borde vi inte alltid göra det?

Hittade igen ett gammalt inlägg om Sjöjungfrur som jag skrivit.

Sjöjungfrur vilka fantastiska varelser. Gestaltas som vackra, sköna kvinnor i sägnerna. De har alltid fascinerat mej lite men jag har aldrig vetat så mycket om dem egentligen. Fast å andra sidan hur ska man kunna veta mycket om dem?

Men en sak jag undrat i alla tider dock är hur gör dem barn? Eller alla tider, men väldigt länge i allafall. Man ser aldrig på bilderna något som skulle kunna indikera till deras kön. Jag har frågat många gånger men aldrig fått något svar och nu ställer jag återigen frågan.. Så hur blir Sjöjungfrubarn gjorda?

De var väldigt vackra, sensuella kvinnor med fiskstjärt vilka förr sades lura sjömän i fördärvet genom sin förtrollande vackra sångröst, (likt sirenerna). Även sades att de förde med sig människor ned i sina undervattensriken och att de lät männen drunkna av ren illvilja. Medan andra sägner framställer att de faktiskt glömde bort att vi människor inte kan andas under vatten och därav omedvetet dränkte människor.
Även sades att de hade speciella krafter; De kunde orsaka stormar, se in i framtiden, bota sjukdomar och såklart deras förförar talanger.
Karlarna på den tiden kanske förtjänade deras behandling, vill ju inte gärna tro att Sjöjungfrurna gjorde allt ont helt oprovocerat.. Hade jag vart Sjöjungfru med sådana krafter så hade vissa fått veta att dem levde, men man hade ju gjort mycket gott också för de som förtjänar det.

Sjöjungfru-historier har funnits länge och den första sjöjungfru incidenten man känner till är redan från 1000 år f.kr.
Den syriska gudinnan Atargatis, älskade en dödlig herde vilken hon oavsiktligt dödade. Hon skämdes så mycket att hon hoppade i en sjö och antog formen av en fisk, men vattnet kunde inte dölja hennes gudomliga skönhet. Därefter tog hon formen av en sjöjungfru, från midjan och uppåt en människa och nedan midjan formen av en fisk. Fast de tidigaste avbildningarna av Atargatis visar henne som en fisk med människohuvud och ben. Grekerna kallade henne Derketo.

Klok blir jag inte på dem, en sak jag kan säga med säkerhet är dock att hade jag möjligheten att bli en Sjöjungfru skulle jag ta den på en gång.. Tänk de stora, okända, mystiska haven, vilka vi ej kan utforska än.. Kanske man kunde låsa upp några av havens hemligheter som Sjöjungfru. Undra hur många världshemligheter dem sitter inne med? Tänk alla skeppsvrak och sjömäns hemligheter de måste veta om.. Galet.. Kan man egentligen klandra dem ifall de var så elaka som man kan läsa om att de var?

Finns de verkligen sjöjungfrur? Jag vill gärna tro det. Eller har dem funnits och vi har utrotat dem precis som vi gör med alla andra ModerJords skapelser? Mycket att fundera på ibland. Men viktigast av allt hur gör dem barn?? Någon som kan svaret på det? :D

Stickning

Nu är jag trött på all packning, haha trots att vi knappt ens äger några prylar känns det som det blev mycket. Faktiskt ganska skönt att ha så här lite saker i alla fall när man ska flytta.

Idag tänkte jag ta en paus från sådana saker och fokusera på att sticka istället, håller på med ett par sockor som jag försökt få tid till under en vecka nu ungefär. Tycker det är en mycket bra sysselsättning, man får lägga tankarna på annat och slappna av huvudet en stund. Även väldigt bra att göra medan man åker kollektivt eller sitter i långa köer på till exempel ams eller liknande.

Sockor har jag tidigare haft svårt för men efter ett samtal med en bekant som gav mej lite inspiration igen, dock genom sin fru så tog jag tag i att lära mej sticka hälen och lyckades vilket jag blev väldigt nöjd över. När jag hittar igen min kamera får jag lägga upp en bild på sockorna.

Nästa projekt har jag tänkt sticka en tröja till min man, håller även under tiden på med en mysig halsduk till dottern, som nyss fick ett par benvärmare också.

Som sagt det är skönt när man väl kommer igång. Önskar dock jag kände någon som jag kunde utbyta tips och stickerfarenheter med så man kunde utvecklas tillsammans det är lite roligare än att bara sitta och nöta allt på nätet jämt.

Gömd läxa

Min kära dotter som annars är så duktig och ärlig har nyligen gjort ett snedsteg som jag vill berätta om. Jag blev fruktansvärt besviken på henne när detta dök upp.

Hon fick läs-läxa Ola/Elsa/Leo böckerna, jag såg det stod i veckobladet de får hem varje fredag. När jag frågade var boken var så visste hon inte och sa att hon inte fått någon. Jag tyckte detta var mycket märkligt och skrev en lapp till hennes lärare som jag skickade med där jag frågade om läxan. Efter ett par dagar frågade jag min dotter om hon inte fått något med hem från fröken då jag tyckte detta var en mycket viktig fråga. Hon svarade nej, jag har inte fått något. Jag sa då att jag skickar ett mail i stället eller kommer bort till skolan och pratar med läraren.

Då tittar hon bort lite och säger; "Eller jag kanske råkade slänga den i papperskorgen". Jag blev chockad och frågade slänga vad. Då visade det sej att lappen hon fått med till fröken hade hon slängt i papperskorgen i skolan och att själva läxboken hade hon gömd på sitt rum under dessa dagar som passerat.

Jag försökte förklara för henne hur viktigt det är med läxorna, speciellt nu i början så hon ska kunna hänga med. Jag var väldigt besviken och arg och jag lät henne höra det på mitt annars kontrollerade röstläge. Så hon skulle få in allvaret i situationen. Det jag var mest besviken över var själva lögnen, detta framförde jag tydligt då vi pratat så mycket om ärlighet och hur viktigt det är att kunna lita på varandra.

Hon blev väldigt ledsen och skämdes oerhört mycket över det hon gjort, och lovade att aldrig mer göra lika igen. Jag berättade att jag var stolt över att hon tillslut erkänt vad hon gjort och att konsekvenserna inte blev lika hårda som de annars skulle blivit om jag själv fått komma fram till samma slutsats. Det här med konsekvenser förstår hon mycket väl och var helt med på noterna att hon ej fick leka med grannpojken på två dagar. Och att det från och med nu varje dag var läxor som gäller direkt vid hemkomst från skolan.

Känner mej alltid så hemsk och hård mot henne när jag måste vara så bestämd för att få in viktiga saker i huvudet på henne. Men jag var noga med att på kvällen vid läggning prata med henne och förklara att hon alltid är min nummer ett och att det är för hon är så duktig jämt som man blir extra ledsen när hon gör dumma saker, jag såg lättnaden i henne av mina varma ord. Jag förstod det skulle behövas då hon ej är van att jag blir arg på henne på riktigt.

Men nu förstod jag hur gammal hon faktiskt är och att hon inte är min lilla babygirl längre.

Flytt, pengar.

Nog med predikan nu en stund, kommer jag igång så är det svårt att få mej sluta. Idag skall packas till största delen då flytten sker på lördag. Tyvärr kommer min kära man att arbeta över i helgen så jag får ta itu med detta själv tillsammans med hans farföräldrar. Vilket kom väldigt lämpligt, nästan för lämpligt. Men det kommer säkert gå bra, trots den monstruösa säng vi har vilken måste hivas ut från balkongen på ovanvåningen då den ej går nedför trappan tyvärr.

Detta blir en mycket bra flytt, vi får ner halva bostadskostnaden per månad, vilket är välbehövligt då man ej är gjord av pengar. Sedan är det ju dessutom kul att kunna göra andra saker än att bara bo för de pengar man sliter ihop.

Pengar betyder på tok för mycket, min man vill ha allt på en gång så nu tar han chansen till övertid så fort han får den "vi behöver pengarna". Medan jag själv tycker att tiden tillsammans är viktigare än några extra tusenlappar i månaden då vi nu ändå kommer att klara oss mer än väl ändå utan dem.

Nu ska vi äta lunch jag och min goa dotter som är nyligen hemkommen från skolan. Behövde bara få ur mej lite löst också blir så tunga tankar i huvudet resten av dagen annars när jag redan kommit igång som jag gjorde idag.

Livet är som det är, vill man kan man jobba för att göra det bättre annars låter man bli men klaga då i såna fall inte.

Bland annat Sexköpslagen

Jag undrar varför är sex och sexualitet fortfarande lite tabu. Jag älskar sex och skäms inte för att säga det. Min man säger att jag borde söka hjälp för att vara sexmissbrukare. Ibland tänker jag att det vore skönt att lobotomera hjärnan så jag inte tänker lika mycket på sex då vi ligger i en väldigt ojämn nivå. Jag är översexuell och min sambo är asexuell. Vilken bra kombination va.

Vi har börjat prata mer och mer i vårt hem om politik och dylikt, det är rätt kul vi delar många åsikter, de flesta men vi skiljer oss vid en del. Min man är som Cartman han hatar hippies medan jag älskar hippies och är lite hippie själv i själen. Så ibland gällande liberala tankar så blir vi lite heta då han anser liberaler bara vara ett gäng lata hippies. och jag ser upp till dem lite, trots att av det jag läst så delar jag inte alla idéer men väldigt många av dem. Ingen av oss är politiskt aktiva mer än att vi ser till att rösta vid omröstningar. Men han hyser starka åsikter vilka han inte är sen med att berätta.

Fast den senaste frågan vi pratade om där tänker vi likadant, jag kom att tänka på detta nu när jag tänkte på sex och satt och läste lite i gamla artiklar.

Vad vore så fel med att avskaffa sexköpslagen? Den hjälper ingen mer än moralisterna att sova gott då de slipper se/tänka på problemen som faktiskt finns och som faktiskt går att göra mycket åt. Varför ska inte en mycket utsatt grupp få chansen till ett bättre liv med lite trygghet i sitt yrke. De kanske skulle slippa människor som utnyttjade dem på hemska sätt, slippa arbeta under svåra förhållanden. Sexköpen sker ju ändå oavsett om det är lagligt eller ej. Borde vi inte ta hand om de människor vi har i Sverige, även de som lever lite i skymundan som inte riktigt accepteras av samhället. Det är lättare att de utnyttjas som systemet är idag då de inte har något säkerhetsnät.

Det vore skönt om Sverige var ett land där alla klasser i samhället hade samma rättigheter, men som det är nu känns det inte så. Jag har länge trott att Sverige är ett ganska bra land som tar hand om sitt folk. Kanske jag överdriver, kanske inte jag är ingen expert inom området. Jag vet bara att det ej fungerar som det är nu att allt för många människor har det mycket sämre än vad de skulle kunna ha med hjälp av vissa justeringar.

Men skulle det inte kännas bättre om man visste att man gjort det man kunnat för att hjälpa en medmänniska? varför ska den prostituerade inte få ta del av arbetslivets fördelar, varför ska de bara få alla nackdelar. Varför ska de inte ha någon som ser efter deras rygg, som hjälper dem vid tunga tider, missbruk, misshandel. Ingen kommer att kunna bli tvingade till prostitution ändå. Vad jag ser så handlar det bara om att de ska få rätten att leva så normalt det bara går trots det yrke de har.

Här var en gammal artikel jag hittade nu som var rätt bra;

http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/31/grunderna-f-r-den-svenska-sexk-pslagen-r-djupt-ohederliga

Nu har jag svamlat nog och hoppas någon kan hjälpa till i min tankegång här och rätta om jag tänker något helt upp och ned.