Kanske lite hopp i min tillvaro

Idag är första dagen jag känt mej så här glad på länge. Har lyssnat på musik, sjungit med och dansat omkring här hemma samtidigt som jag bakat, diskat och lagat mat i princip hela dagen sedan jag klev upp.

Detta trots att jag inte sovit en blund på hela natten. Var denna nyvunna energi plötsligt kom ifrån kan jag tyvärr ej gå in med detaljer just nu. Men jag pratade med en väldigt kär vän i sju timmar igår kväll och jag kände mej verkligen levande efter det. Längesedan jag hade ett riktigt samtal med någon om allt mellan himmel och jord.

Men vi har alltid kunnat prata och det är längesedan vi hade kontakt nu så jag blev väldigt glad att vi hade tid riktigt för varandra igår.

Men det kan behövas ibland samtal med en person som inte dömer en vad det än gäller, som bara lyssnar och själv pratar på. En person man kan vara fullständigt ärlig mot. Det är så befriande på något sätt.

Alla hjärtansdag

Varför måste vi ha en dag för att kunna uppmärksamma och behandla våra nära och kära med kärlek och  respekt? Borde vi inte alltid göra det?

Hittade igen ett gammalt inlägg om Sjöjungfrur som jag skrivit.

Sjöjungfrur vilka fantastiska varelser. Gestaltas som vackra, sköna kvinnor i sägnerna. De har alltid fascinerat mej lite men jag har aldrig vetat så mycket om dem egentligen. Fast å andra sidan hur ska man kunna veta mycket om dem?

Men en sak jag undrat i alla tider dock är hur gör dem barn? Eller alla tider, men väldigt länge i allafall. Man ser aldrig på bilderna något som skulle kunna indikera till deras kön. Jag har frågat många gånger men aldrig fått något svar och nu ställer jag återigen frågan.. Så hur blir Sjöjungfrubarn gjorda?

De var väldigt vackra, sensuella kvinnor med fiskstjärt vilka förr sades lura sjömän i fördärvet genom sin förtrollande vackra sångröst, (likt sirenerna). Även sades att de förde med sig människor ned i sina undervattensriken och att de lät männen drunkna av ren illvilja. Medan andra sägner framställer att de faktiskt glömde bort att vi människor inte kan andas under vatten och därav omedvetet dränkte människor.
Även sades att de hade speciella krafter; De kunde orsaka stormar, se in i framtiden, bota sjukdomar och såklart deras förförar talanger.
Karlarna på den tiden kanske förtjänade deras behandling, vill ju inte gärna tro att Sjöjungfrurna gjorde allt ont helt oprovocerat.. Hade jag vart Sjöjungfru med sådana krafter så hade vissa fått veta att dem levde, men man hade ju gjort mycket gott också för de som förtjänar det.

Sjöjungfru-historier har funnits länge och den första sjöjungfru incidenten man känner till är redan från 1000 år f.kr.
Den syriska gudinnan Atargatis, älskade en dödlig herde vilken hon oavsiktligt dödade. Hon skämdes så mycket att hon hoppade i en sjö och antog formen av en fisk, men vattnet kunde inte dölja hennes gudomliga skönhet. Därefter tog hon formen av en sjöjungfru, från midjan och uppåt en människa och nedan midjan formen av en fisk. Fast de tidigaste avbildningarna av Atargatis visar henne som en fisk med människohuvud och ben. Grekerna kallade henne Derketo.

Klok blir jag inte på dem, en sak jag kan säga med säkerhet är dock att hade jag möjligheten att bli en Sjöjungfru skulle jag ta den på en gång.. Tänk de stora, okända, mystiska haven, vilka vi ej kan utforska än.. Kanske man kunde låsa upp några av havens hemligheter som Sjöjungfru. Undra hur många världshemligheter dem sitter inne med? Tänk alla skeppsvrak och sjömäns hemligheter de måste veta om.. Galet.. Kan man egentligen klandra dem ifall de var så elaka som man kan läsa om att de var?

Finns de verkligen sjöjungfrur? Jag vill gärna tro det. Eller har dem funnits och vi har utrotat dem precis som vi gör med alla andra ModerJords skapelser? Mycket att fundera på ibland. Men viktigast av allt hur gör dem barn?? Någon som kan svaret på det? :D